Virtuella museer

Internet har under de senare årtiondena blivit den nya marknaden där absolut allting från tjänster till underhållning har tvingats till att tillgängliggöras via hemsidor eller försvinna. I det västerländska, bekväma och tidseffektiva samhället förväntar vi oss att behöva transportera oss mellan så få platser på så kort tid som möjligt, vi uträttar ärenden hemifrån som desto längre bak i tiden du jämför uppgiften med enbart blir jobbigare att utföra till ett sämre resultat.

I och med internet har en hel värld av information öppnats upp till var och en av oss med tillgång till diverse relevant elektronik. Då museer ofta är stationära fenomen, utspridda över hela världen, är det inte alltid så enkelt för en amatör eller lagom intresserad person att tillgodose den information som de håller på. Det fundamentala publiceras givetvis via olika medier, mindre samlingar riskerar stanna på platsen. Kulturarvet tillhör dock allas våran gemensamma historia, jag kräver inte mer än att jag har tillgång till Kambodjas nationalmuseum på ett par sekunder. Folk har dock absolut inte slutat upp med att resa till attraktioner för att uppleva dem på plats, behovet av digitaliseringen handlar främst om att dela samlingar och arkiv med allmänhetens intresserade.

Det finns naturligtvis andra fördelar med ett virtuellt museum. Främst så handlar det om informationen som ackompanjerar objekten i en utställning; ofta är den i hög grad sammanfattad med så duktiga ordval att man snabbt förstår rollen objektet har spelat i historien och lika snabbt går vidare till nästa monter. Ett virtuellt museum har däremot oändligt med utrymme för information, och du har bättre förmåga att ta den till dig än ståendes mitt i en utställning. Ett virtuellt museum har en permanent utställning av objekt som kräver tidsvis underhållning eller vid tillfällen inte kan ges utrymme i utställningssalarna. Objekt som kan vara svåra att ställa ut på grund av dess storlek eller brist på synliga detaljer kan observeras bättre på bild, man kan även experimentera med olika vinklar och ljuseffekter. Att skanna in ett objekt kan tillåta ytterligare tester via program för att pröva tolkningar, detaljer kan förtydligas utan att det originella objektet skadas. Objekten kan också plockas ut ur sin ordning eller kontext för att placeras i samma monter, så att säga, mer interaktivt än så blir det kanske inte.

Det är tillåtet att vara lite missnöjd trots utbudet av 3D guider, högupplösta bilder, etc som ett antal museer försökt sig på att lägga upp på nätet. Flertalet sidor jag har besökt är svåra att navigera, saknade engelsk översättning eller hade andra brister. Utbudet är en nödvändighet och skulle enbart kunna utvecklas, kulturarvssektorn måste våga sig ut på internet vare sig den befinner sig på marknaden eller inte. Det finns potential för spännande upplevelser och en större publik.

Digitalisering och Sveriges Järnvägsmuseum

Som järnvägshistoriskt intresserad så tänkte jag titta närmare på digitaliseringsprocessen vid Sveriges järnvägsmuseum och hur nyss nämnda museum använder sig av nya medier för att nå ut med information.

Sveriges Järnvägsmuseum grundades 1906 då de första föremålen ställdes undan och på 1920-talet så öppnades museet för allmänheten. Sedan 1970 finns museet i Gävle och har en stor samling av fordon, föremål, arkivhandlingar och foton. En del av detta finns utställt i museet.

För något år sedan så sjösattes sidan www.samlingsportalen.se. Här kan man ta del av museets omfattande fotografisamling. Detta är en del av museets pågående digitalisering av foton och ritningar. Idag sysselsätts 30 personer med digitaliseringsprojektet. Än så länge finns några tusen bilder men uppdateringar med fler publicerade bilder pågår ständigt. Som järnvägsintresserad så är samlingsportalen av ytterst stort intresse för mig. Många av bilderna där är sedan tidigare opublicerade så flera intressanta bilder har bidragit till att öka kunskapen om sedan länge försvunna järnvägsmiljöer och fordon. Man kan även söka i museets bibliotekskatalog.

Till bilderna hör en kort informationstext om t.ex. motiv eller fotograf. Här kan man själv maila in kompletterande fakta med källhänvisningar. Att amatörjärnvägsforskare och allmänhet kan komplettera den professionella verksamheten är en utbred verklighet inom den järnvägsmuseala världen i Sverige och detta torde vara unikt. Robert Sjöö, chef för Trafikverkets museer (där Sveriges järnvägsmuseum ingår) har skrivit i förordet till boken Lennabanorna att som professionell museiman kan han bara tacka och ta emot vad den ideella verksamheten ger i from av bevarande och historisk forskning. Att professionella har denna inställning till amatörintresserade är smått unikt och givetvis välkomnande.

Detta är ett i raden av tidigare opublicerade bilder som nu finns på samlingsportalen. Bilden visar Alsjö håll och lastplats utanför Emmaboda ca 1950. Till höger syns väntsalskuren och till vänster syns Alsjö Torvströfabrik. Inga andra kända bilder finns publicerade från hållplatsen och miljön på bilden är sedan länge helt utraderad.

Svenska Järnvägsklubben, SJK, bildades 1959 och är den äldsta och största föreningen för järnvägsintresserade i Sverige. I sina samlingar har SJK bland annat en stor samling med bangårdsritningar från hela Sverige. På sikt skall dessa ritningar publiceras på samlingsportalen tillsammans med Järnvägsmuseets egna men redan nu kan man ta del av många på sidan www.bangardar.se. Här kan man hitta bangårdsritningar och höjdprofiler från i stort sett alla landets järnvägar.

På denna banprofilsritning över Emmaboda station ser man terrasseringen som gjorts för järnvägen. Det lilla huset vid kilometermarkering 56,577 (56, 577 km från Karlskrona) symboliserar stationshuset. Man ser också signalers, vägövergångars och viadukters placering.

På bloggen Stallporten (http://stallporten.jvmv.se/#home) kan man i bloggform följa en del av arbetet med att renovera äldre järnvägsfordon i järnvägsmuseets regi. Dessutom så meddelar Henrik Reuterdahl, chef för museets publika verksamhet, med jämna mellanrum vad som är i görningen på museet på järnvägshistoriskt forum. ( http://www.jvmv2.se/forum/ ett utmärkt forum för diskussioner om järnvägar och spårrelaterade saker ur historisk synvinkel) Med detta så kan man följa kommande utställningar, fordonsrenoveringar och diskutera renoveringar, avveckling av museimaterial med mera.

Exempel på diskussioner är förslag på vilken tid olika godsvagnar skall representera och renoveras till. Återigen är detta ett sätt för amatörforskare att diskutera och påverka professionella museimän. Något som blivit möjligt eller framför allt betydligt enklare med den nya tekniken.

Ett av loken som renoverats av Sveriges järnvägsmuseum och som man har kunnat följa via stallportbloggen är loket SJ Ka 692 som renoverats till driftdugligt 1930-tals skick.

Att ta del av digitaliserade bilder och ritningar är väldigt givande och roligt. Eftersom man kan söka via sin egen dator i hemmet så känns det inte så intuitionsaktigt utan kan ske enkelt och avslappnat. En del har nog svårt att ta steget till att faktiskt gå på museum, man kanske har förutfattade meningar om vad det är osv. Hemsidor likt samlingsportalen förlänger museet och gör det lättillgängligt för redan intresserade men även för sådana som kanske inte skulle ha intresserat sig annars. Det jag har nämnt här är ju ingenting som skulle kunna konkurrera ut den traditionella museiformen. Själva museet kan man i digital form se via bilder och filmklipp, men inget slår ju upplevelsen av verkligheten. Samlingsportalen, bangardar.se och stallporten är en del i som jag ser det utvidgningen av museet till en bredare allmänhet. Det virtuella ska locka till verkligt besök och fördjupat intresse.

Age of Empires

Liksom namnet på rubriken, handlar blogginlägget om olika riken och imperier genom historien. Age of Empires är ett realtidsstrategispel som är utvecklat av Ensemble studios. Spelets upplägg utspelar sig från den mänskliga civilisationens början. I spelet skapar man sig en karaktär. Du kan välja mellan att till exempel vara egypter, greker m.fl. Som i ett klassiskt realtidsspel bygger ens karaktär upp olika civilisationer genom fyra olika åldrar genom våran historia dem är stone age, tool age, bronze age & iron age. 

Liksom andra datorspel har Age of Empires expanderat med åren, ett år efter deras utgivningsår kom ”Rise of Rome”, där man spelar och bygger upp olika civilisationer genom romerska imperier. Efter ”Rise of Rome” kom Age og Empires II, Age of Empires III och Age of Empires online.

bilder; www.mmobomb.com, www.innogames.com 

Med tanke på allt datorspelandet i vår vardag idag, ser lärare och skolor en möjlighet att använda elevernas medievardag  till ett nytt sätt för att undervisa  eleverna i skolan. Man ser elevernas medievanor som en chans att använda deras genuina intresse för datorer för att få dem lite mer intresserade och engagerade på historielektionen. Med hjälp av strategi och realtidsspel kan eleverna sätta sig in i situationen av att leva i en annan tid än nutid och därmed utveckla förståelse och förmåga att planera. Vad som krävs för att bygga upp en civilisation under ett imperium, se vilka faror som ansågs farliga då och att ta ansvar för sin karaktär i spelet. Dem flesta strategispel har först och främst ett underhållningssyfte, men för att kunna vara framgångsrik inom spelets värld gäller det att man besitter kunskap inom vissa områden och inte bara tycker det är roligt för sakens skull. Områden som kan vara användbara att bemästra är till exempel vart man ska odla en åker för att få bäst skörd(geografi), vilka man ska hålla sig på god ton med(politik) och hur man ska lägga upp en budget för att skapa ett samhälle(ekonomi). Alla dessa områden kan kategoriseras in i skolämnen som NO,SO och Matte. Så datorspel är både underhållande och lärorikt.

Bortsett från att man lär sig mycket inom ”basämnena” i spelet, är spel som Age of Empires utbildande på ett visuellt sätt. Utan att barn kanske tänker på det får dem in information om hur det såg ut förr i tiden, hur våra samhällen har utvecklats inom arkitekturen och utseendemässigt. Man kan med hjälp av datorspelsgrafiken uppleva historiska kulturmiljöer.

Digitala och virtuella museer och kommunikation

För mig är det digitala och virtuella ett väldigt naturligt steg in i framtiden för museer och kulturmiljö. Själv gillar jag ju det traditionella, men det är bara för att jag är människa och tycker alltid det är lite småjobbigt med förändring. Men samtidigt tror jag att hålla sig uppdaterad och följa med i den teknologiska framgången är väldigt viktigt, för att få folk att fortfarande besöka och vara intresserade av att gå på museum. Jag minns som barn när pappa drog med mig till naturhistoriska, jag hade absolut ingen lust med det och när vi väl var där gick vi på Cosmonova. Jag var helt såld, tjatade alltid efter det på att vi skulle åka tillbaka och gå så fort de hade något nytt att visa på Cosmonova.

Vet ni inte vad Cosmonova är kan ni gå in här och läsa: http://www.nrm.se/besokmuseet/cosmonova/omcosmonova.5715.html

Att få se och lära på ett roligare sätt än att bara gå omkring i ett museum och läsa på väggarna, tror jag är viktigt för att få dagens ungdom och barn att bli intresserade. Jag tror att man konstant måste utveckla och förbättra för att alltid folk fortfarande ska vara nyfikna på vår historia. Ta till exempel de flesta tekniska museum som finns idag, där det är mycket prova på och göra själv, det minns man mycket lättare. För att jag faktiskt fick göra själv. Man måste beröra så många sinnen som möjligt för att lära och att vara intresserad. Är det kul är det lättare att minnas.

Jag är väldigt intresserad av mode och hur vi har sett ut tidigare, där är jag väldigt tacksam för att digitala museer finns. För att dåtidens mode och kläder, är inte något som alltid finns på utställning i den staden jag befinner mig i. Att jag då kan gå in på sidor som www.digitaltmuseum.se och titta på utställningar, bilder och beskrivningar tycker jag är väldigt kul. Just för att dessa utställningar inte sker så ofta, tycker det är helt fantastiskt med hur trender förändras i takt med hur vi förändras. Det låter rätt självklart, men det är ju alltid någon människa som är en trendsättare och som resten av oss bara följer. Filmen Coco Avant Chanel tycker jag visar väldigt bra på hur modet förändrades bara för att en kvinna bestämde sig för att nu var det dags för kvinnor att också ha bekväma kläder på sig.

Bild från http://www.digitaltmuseum.se/things/jrnstedts-mannekng-mars/S-BM/UMFA53240:001689

Att allting blir så lättillkomligt, är väl både bra och dåligt. Det speciella med att gå till ett riktigt museum, upplevelsen och känslan, försvinner med det digitala. Jag tror att det är viktigt att man kombinerar det gamla med det nya, för att få det maximala utslaget. Att man fortsätter ha kvar det traditionella, men att på plats så finns det virtuellt och digitalt. För att stimulera, lära och få folk att vara nyfikna och intresserade.

Historiska kartor

När vi den här veckan fick i uppgift att skriva något på temat ”Digitala och virtuella museer och kommunikation” kom jag framförallt att tänka på en digital tjänst som har med kulturarv och kulturmiljö att göra, nämligen Lantmäteriets ”Historiska kartor”. Kartor är som bekant både intressanta och väldigt informativa, men också många gånger väldigt vackra. När Lantmäteriet genom sin internettjänst ger gemene man tillgång till sitt unika och omfångsrika digitala kartarkiv gör de också annars svåråtkomliga delar av vårt kulturarv mer lättillgängligt, jag kan inte annat än tacka.

Lantmäteriet tillkom år 1628 för att på uppdrag av Gustav II Adolf göra en systematisk uppmätning och kartering av landet. Under 1600-talet gjordes både detaljerade och översiktliga kartläggningar av såväl socknar, härader, och landskap som vattendrag, kuster och vägar. De kartor som upprättades under 1600-talet ingår i Lantmäteristyrelsens kartarkiv, LMS.

Under 1700- och 1800-talet kom lantmätarnas verksamhet allt mer att kretsa kring jordbruket. Det var under dessa århundraden som storskiftet, enskiftet och laga skifte genomfördes i syfte att samla den ofta splittrade ägoindelningen. De kartor som upprättades då är fortfarande juridiskt bindande när det gäller fastighetsindelning, kartorna från denna tid finns arkiverade i Lantmäteriets förrättningsarkiv.

Under 1800-talets senare hälft påbörjades en mer systematisk ekonomisk och topografisk kartläggning av landet som resulterade i bland annat generalstabskartan och den ekonomiska kartan, dessa finns arkiverade i Rikets allmänna kartverks kartarkiv, RAK.

Samlat utgör dessa tre arkiv en i världen unik kartsamling och omfattar mer än en miljon historiska kartor från 1628 fram till 1970-tal. För att skydda och samtidigt tillgängliggöra materialet för fler påbörjade Lantmäteriet år 2000 en digitalisring av arkiven, ett arbete som blev färdigt år 2009. Idag är det möjligt att söka i arkiven och gratis ta del av kartorna på Lantmäteriets webbplats, allt som krävs är att man laddat hem och installerat bildvisningsprogrammet DjVu. Om man däremot vill ladda hem eller beställa en utskrift av en karta är detta möjligt mot en avgift.

Digitala arkiv och tjänster av detta slag gör det lätt att ta del av väldigt mycket information. Är jag på det klara med vad det är jag söker så är de helt klart väldigt värdefulla. Men det är samtidigt lätt att drabbas av digitalt överslag, ett tillstånd där det bara knyter sig i skallen av allt för mycket information och en matthet som sprider sig i kroppen. Jag tror det är symptomatiskt för digitala forum, att de tenderar att bli för mycket information. I det läget är ett analogt friluftsmuseum med några getter i en hage helt ovärderligt.

Att museer och kulturarvsinstitutioner gör sina olika arkiv och samlingar mer lättillgängliga genom en digitalisering är väl i sak bra, men frågan är vad det är värt för besökaren av webbplatsen. Är besökaren kapabel att tillgodogöra sig all den information som presenteras?

 

Tekniska museet – där barnasinnet aldrig dör.

Tekniska museet ligger i den så kallade Museiparken i Stockholms innerstad. Är det något museum som fått mig att känna mig som att jag vore 10 år igen, så ät det detta. Här kan man göra allt från att gå på 4D-bio till att spela in en egen TV-show. Med många intressanta utställningar varje år så är detta ett av mina absoluta favorit museum. 

Cino4 är Sveriges enda 4D-bio där nästan alla sinnen får vara med på resan. Stolen rör på sig, vatten och vind sprutas ut, dofter sprids ut i lokalen och samtidigt så är några av filmerna frågesporter. Roligt, spännande och lärorikt. 

En väldigt kort film om Cino4:

http://www.youtube.com/watch?v=oehsc6s7GYY

Men det mest intressanta museet har att erbjuda är dess utställningar. Just nu pågår Game on 2.0 – Världens största dataspelsutställning, vilken har blivit så hyllad att den har fått förlängas.

http://statigr.am/tag/gameonsthlm (Detta är länken till hashtagen #GameOnSTHLM, där besökarna lägger upp egna bilder på utställningen)

Andra utställningar:

• Slussen i Stockholm (Varför byggdes Slussen? Vad tycker du om de nya byggplanerna?)
• Leklabbet (Här får de yngsta leka och lära om mekanik, ljud, ljus och tid.) Mitt starkaste minne från denna del av museet är bilderna på olika delar av ansiktet. Här får man kolla sig i spegeln samtidigt som man tittar på bilder och jämför. Vilken ögonfärg har jag? Hur ser min näsa ut? Har jag liten eller stor mun? 
• Christopher Polhem – tillbaka till framtiden. Jag citerar gärna museets egna beskrivning av denna utställning då jag tycker att den är intressant gjord från en roligt och spännande perspektiv. 
  
   
  ”Utställningen Tillbaka till framtiden – Christopher Polhem utformas för en yngre publik i Polhems anda, där unika föremål integreras med multimedia och interaktivitet och där ledorden är rörelse, tvärvetenskap, lekfullhet, konst och framtidstro.
  Utgångspunkten för berättelsen är Polhem som ung. Ett annat spår är Polhems egna ord om att vara ”född i fel tid och på fel plats”, där vi beskriver orsakerna till varför hans idéer aldrig fick det genomslag som han hoppats på. Utställningen resonerar också kring frågan om vad Polhem hade ägnat sig åt om han levt idag. Vilka hade han sett som vår tids största utmaningar? Vilka hinder finns idag för framsynta innovatörer att genomföra sina idéer?”

Digitala och virtuella museer och kommunikation

När vi fick reda på att vi skulle skriva om Digitala och virtuella museer och kommunikation kan jag säja att jag inte hade stor koll på det. Men för att kunna skriva om digitala och virtuella museer ville jag först skriva vad som menas med digitalt och vad som är virtuelltmuseum.
Digitala museer är samlingar och utställningar som man kan se utan att ta sig till museumen och gallerierna, många museer har en egen hemsida där man har möjlighet att se deras digitala samling med det finns också en samlingssida som heter Digitaltmuseum som har samlar ihop 24 museum och har över en miljon föremål från 23 samlingar och flera av objekten har information knuten till sig, till exempel beskrivning, historik, namn, orter, klassifikationskod och referenser. Informationen registreras allt efter som, och från olika institutionen. Digitaltmuseum finns för att vissa upp de samlingar som annars inte visas då utrymmet inte finns på museumens visningslokaler, DigitaltMuseum gör museernas samlingar enkelt tillgängliga för alla intresserade, oberoende av tid och plats och ett mål är att samlingarna lättare ska kunna användas för till exempel studier, undervisning och bildsökning. Men man gör det också mer tillgängligt för de som inte har möjlighet att ta sig till museumen. DigitaltMuseum hemsidan är gjord så att det finns möjlighet att anpassa hemsidan till blinda och synsvaga. Vad som publiceras på hemsidan är det de olika institutionerna själva som har ansvaret för och de har även ansvar för den lagliga biten med upphovsrätt och personuppgifter så de ser till att allt följs.

Foto: Armémuseum (http://www.digitaltmuseum.se/things/frack-m1833/S-AM/AM.023199?exhibition_id=AD2501DA-40D4-46D6-BD2A-1AB39B8FF199&count=21&pos=20)

Virtuella museer liknar mycket med vad som är ett Digitalt Museum då det är när man använder sig av modern teknik för att göra samlingar mer lättillgängliga och en större publik. Man använder tekniken för att göra utställningar speciell och för att kunna fördjupa kunskapen utan att ta för stor plats, man kan använda sig av allt från läsplattor med information till 3d-miljöer som kan visa hur en plats har sett ut och hur människor har levt till interaktiva element där man som besökare kan ändra hur man ser på föremålen. Ett exempel på detta som jag själv har sett är Jönköpings länsmuseum som genomgick en stor renovering och i samband med det så förnyade man sättet som man förmedlade information, man tog  in läsplattor som man ställde ut bland olika objekt som man kunde använda för att få mer fördjupad information.

Museer och kulturmiljöer använder sig mer och mer av den moderna tekniken för att göra sig mer tillgängliga och för att hänga med i utvecklingen, men något som ligger i framkant av tekniken är spel och film industrin som skapar miljöer som blir mer verkliga och som har möjligheten att förmedla en plats eller en kultur till en bred publik.
Med kraftfulla datorer har de möjligheten att skapa platser som längre inte finns att se i all dess plats, filmer så som Gladiator och 300 mm som skapar en bild av något som man kan leva sig in i, att se Rom i sina antika glannsdagar med allt från Colosseum till överblicksbilder gör att man kan se på historia på ett lätt sätt. Ett medium som mer och mer växer fram är spel världen där man som spelare har möjlighet att själv se sig om och integrera med världen runt om sig.

Ett spel som jag själv har spelat är Assassin’s Creed serien från Assassin’s Creed2 till Revelations som har en stark koppling till 1400-talets Italien där man får besöka städer så som Florens, Venedig och Rom. Man träffar även på historiska personer så som Leonardo da Vinci och Borgia släktet. Och även om spelhistorian inte är helt historiskt korrekt så är det ett vackert spel som ger en möjlighet att vandra runt i renässansens Rom.

Den finns alltid negativa och positiva sidor av den digital och virtuella tekniken. En negativ aspekt är att då mycket av informationen som läggs upp på Digitalamuseum och har information knuten till sig inte registrerats av samma person på samma plats och detta gör att objekt som liknar varandra kan ha olika information och att det kan finnas mer information på det ena objektet och det andra kan har mindre.
En sak som också är negativ är att det inte finns en stor samlingsplats för all museum även om Digitalt Museum representerar 24 museum så är inte alla stora museum med utan har sin egen hemsida.

Det som jag ser som positivt med digital och virtuella museum och tekniken är att det gör att det blir enklare att ta del av samlingar och att det blir lättare att söka bland föremålen då man kan använda sig av sökord och då bara få fram det som stämmer in. Det gör att de som annars inte skulle ha möjlighet att se utställningar kan se det ifrån sitt hem, det gör det också möjligt att använda sig av samlingsarkiven inom undervisning.
Det är viktigt att man inte förlitar sig på tekniken för mycket då den traditionella museeverksamheten är viktig men tekniken kommer att fortsätt att gå framåt och jag tycker att det är viktigt att vi inom kultur och historia sektorn måste vara med på ett hörn.

Tankar om det digitala och virtuella museer och kommunikation

Det digitala och virtuella området är ett väldigt brett område. Teknologin har idag snabbt avancerat till skillnad från 20 år sedan. Internet är något idag många har. Den digitala tillgången är stort och har en kraftig påverkan på vår kultur.

Personligen tycker jag att det är något positivt att man har lätt tillgång till den virtuella världen, speciellt när det har kommit till olika museum. Detta ser jag som en positiv utveckling för framtiden. Här kan man själv, med en grupp eller klass kunna utforska just det museum man är intresserad av genom att sitta framför en dator.

Jag tror inte att museer idag använder sig utav dagens teknik som ett egenvärde. Jag tror att den virtuella världen som skapats är mer ett sätt att låta individen tolka föremålen på sitt sätt, samt få utökad information. Vilket är liknande när man personligen reser dit och tolkar föremål. Men om man är en person som vill uppleva dessa föremål ”live” så reser man helt enkelt dit. Alla är vi olika i det.

Jag tror att det även finns några negativa tankar om dagens teknik. Jag kan förstå den äldre generationen som har svårt att ”hänga med i svängarna”. Men samtidigt lever vi ett samhälle som konstant utvecklas till det moderna och smidiga samhället. Virtuella museer skapar en mer öppenhet för omvärlden. Den virtuella världen är något väntat och den ger oss ett smakprov på vad museum har att erbjuda.

Samtidigt kan man tänka så att även om man verkligen är på ett museum eller kollar den virtuell så är det kanske ändå likadant. Jag tänker mer på de fysiska föremålen. Det är inte precis så att man kan röra något föremål när man väl är på plats.

Jag har testat både det ”traditionella” och den virtuella resan i ett museum. HC Andersen museet har jag både besökt ”live” och virtuellt.  Personligen föredrar jag det traditionella. Jag tycker om vandringen mellan de olika rummen och diskutera med andra som finns där. Jag tycker om att läsa på papper istället på en dator. Jag gillar hela den känslan man får av att vara inne i ett rum fullt med historia. Men jag måste ändå ge HC Andersen museet ett plus poäng för att de fick med bio rummet i den virtuella vandringen, där man även kan se deras videoklipp. Om man gillar det traditionella eller virtuella resan är upp till var och en, man kan säga att det är en smakfråga.

 

HC Andersen Museum –

http://hca.museum.odense.dk/rundtur/

Museum Odense –

http://museum.odense.dk/en

Digitala och virtuella museer

När vi började läsa om digitala och virtuella museer, alltså tillgängligheten att kunna besöka och upptäcka kulturmiljöer och kulturarv genom Internet, var min första reaktion att det egentligen var ett naturligt steg i vår utveckling. Varför inte? Så som andra med mig redan skrivit i denna blogg har det ju bara varit en tidsfråga, allt annat i vår tillvaro har ju redan digitaliserats så detta borde inte vara ett undantag.
När jag började kolla runt efter olika digitala museer insåg jag att det fanns hur mycket som helst att titta på och upptäcka. Det ger en ofantlig möjlighet att kunna sitta hemma i sin bekvämlighet och helt bestämma själv vad och när man vill se något. Med ett enkelt knapptryck kan man se ett museums särskilda samling eller varför inte se ett av världens mest besökta sevärdhet, Sixtinska kapellet i 3D, direkt i din dator? På ett ögonblick befinner du dig i kapellet, med ett harmonisk bakgrundsljud för att förstärka känslan av att du faktiskt är på plats.
Jag anser att detta givetvis har både för- och nackdelar. Jag tycker tanken med virtuella museer är positiv, det ger museer potential att nå ut till fler besökare, med tanke på att Sverige som land har många internetbesökare är det självklart att både marknadsföra sig och dela med sig av sina samlingar. Det kan ju också inspirera människor att faktiskt resa och se det i verkligheten. Tanken att kunna bestämma vad man vill kolla på och göra det direkt på Internet är också god för dem som inte har möjlighet att resa runt i världen och göra det.

Bilder: Sixtinska kapellet, 3D- tour

http://www.11even.net

http://www.cs.stanford.edu

Dock kan jag tycka att själva ideén och tanken med att besöka museer är just att kunna strosa omkring bland de ”riktiga” grejerna. Det är just känslan att veta att ett visst ting eller en viss plats eller sevärdhet faktiskt spelat en roll i historien. Som vi pratat om innan så har våra sinnen en viss roll när vi besöker ett kulturarv eller miljö. Att kunna se Sixtinska kapellet i 3D på sin dator kändes som en rolig grej, men jag tror inte att det är en bråkdel av hur det känns i verkligheten, att faktiskt stiga in där och insupa historien och konstverket. Det är det som för mig gör historiska arv och miljöer till just vad det är, känslan och autenticiteten i föremålen. Och jag har svårt att tro att det är något man direkt kan avbilda genom en datorskärm.

Sixtinska kapellet: http://www.vatican.va/various/cappelle/sistina_vr/index.html

En intressant hemsida jag hittade med olika förslag på vad man kan besöka genom internet ”63 virtuella museer för dig att besöka”: http://sv.livroseafins.com/54-museus-virtuais-para-voce-visitar/

Virtuell museum – två fascinerande exempel

”Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.” (ur: Skolans värdegrund och uppdrag, Läroplan Grundskolan 2011)

Dagens samhälle bli mer och mer internationell. Människor med olika kulturella bakgrunder leva sida vid sida oavsett vart man befinner sig i Sverige, Europa eller i världen. Skolans läroplan säger tydligt att elever ska ta del av sitt eget och andras kulturarv. Det bidra till en kulturell mångfalt, förståelse, tolerans och respekt mot olika kulturer. Med hjälp av den digitala tekniken har Skolan fått en möjlighet att använda sig av kulturella och historiska skatter ifrån hela världen. Digitaliserade föremål i form av till exempel konstverk, fotografier, filmer, historiska kartor, ljudinspelningar osv. kan hjälpa till att göra  undervisningen mer levande, mer lättförståeligt och förhoppningsvis skapa ett ökat intresse hos eleven.

Det är kanske inte alltid så lätt att åker till ett museum, ett kulturminne eller en historisk plats, som inte befinner sig i  omedelbar närhet. Ibland kan det givetvis handlar om tidsbrist eller/och att målet är för långt att åka till (finansiella aspekter). En möjlighet är att besöka virtuella museer på nätet som kan ger en första överblick av vad som finns i deras utställningar. Leta man efter särskilda föremål kan man hitta de i digitaliserade arkiv, som många museer har byggt upp.

När jag letar efter virtuella museer på internet hitta jag ett stort och omfattande utbud. Det verka som såväl stora världsberömda som mindre mer okända museer satsa på att digitalisera sina utställningar och gör de tillgängliga till allmänheten. Jag välja att fokusera på två av världens stora museer, som båda har skapat en fascinerande och spännande virtuell rundvandring genom sina utställningar. Det ena museet är Frankrikes Nationalmuseum ”Louvren”, som en gång i tiden byggdes som kungligt palats, men en del blev museum i slutet på 17- talet. Idag är Louvren världens mest besökta museum med cirka 8,5 miljoner besökare under året 2007. De olika utställningar omfattar runt 35.000 föremål, det mest kända konstverket är nog Leonardo da Vincis världsberömda ”Mona Lisa”. Det andra museet är ”Smithoninan National Museum of Natural History” som ligger i Washington DC., USA.  Museet är en del av ” The Smithonian Institute”, drivs av den amerikanska staten och är det mest besökta museet i Nordamerika. Museets samlingar består av över 126 miljoner föremål, bland annat växter, djur, fossiler, mineraler, stenar, meteoriter och kulturella artefakter.

Virtuella vandringar genom museets utställningar

Söka man på nätet under ”virtuell museum” och respektive namn på museum så tycker jag var det inte svårt att komma på rätt sida som är utgångspunkt till en resa i dem virtuella utställningar.  Louvrens  virtuell vandring genom museet är överskådlig, lätt att genomföra, väldigt informativt och intressant.  Man har möjligheten att utforska rum för rum, markera man föremålen får man en mer utförlig beskrivning av till exempel föremålens ålder, storlek och användning. Vid vänster nedre hörn av skärmen finns en liten diskret karta, som vissa den visuella besökare var man befinner sig.  Vill man har en överblick över hela museet kan man förstora kartan utan att skymra  sikten på den virtuella vandringen.  Vid Smithonian Naturhistoriska museet är det svårare att orientera sig. Om man behöver har kartan framme för att inte tappa överblicken dölja den en fjärdedel av skärmen vilket jag tycker inte är lyckads. Även här finns det många spännande utställningar. Som besökare får man tyvärr  inte als lika många information upp som på Louvrens rundgång. Det finns betydligt färre information om föremålen. Alla information som besökaren kan får begränsas tills det visuella. Jag undra varför man valde den varianten till ett så betydelsefull museum? Är det för att skapa intresse och nyfikenhet att det virtuella besöket ska leda till ett fysiskt besök? Eller ska sidan utvecklas?

Ett virtuell besök bli aldrig mer än ett visuellt besök. Jag tycker att det kan aldrig ersätta ett fysik museumsbesök. Men det är ett mycket bra medium att väcka intresse, locka ”museumslata” eller göra reklam och bli  synligt. Ett virtuellt museumsbesök ger ett mycket bra första överblick, det spelar ingen roll var man är. När jag besökte för några år sen Nationalhistoriska museum i London och stått under ett gigantisk stort Tyrannosaurus Rex huvud var det mycket imponerande. Hela jag fick plats i det! När jag besökte Smithonian Naturhistoriska museets virtuella dinosaurier-utställning var det inte lika imponerade eller väckte känslor. Om ni har möjlighet att besöker en spännande utställning: stäng av datorn och besök ett museum med alla dina sinnen!