Digitalisering och Sveriges Järnvägsmuseum

Som järnvägshistoriskt intresserad så tänkte jag titta närmare på digitaliseringsprocessen vid Sveriges järnvägsmuseum och hur nyss nämnda museum använder sig av nya medier för att nå ut med information.

Sveriges Järnvägsmuseum grundades 1906 då de första föremålen ställdes undan och på 1920-talet så öppnades museet för allmänheten. Sedan 1970 finns museet i Gävle och har en stor samling av fordon, föremål, arkivhandlingar och foton. En del av detta finns utställt i museet.

För något år sedan så sjösattes sidan www.samlingsportalen.se. Här kan man ta del av museets omfattande fotografisamling. Detta är en del av museets pågående digitalisering av foton och ritningar. Idag sysselsätts 30 personer med digitaliseringsprojektet. Än så länge finns några tusen bilder men uppdateringar med fler publicerade bilder pågår ständigt. Som järnvägsintresserad så är samlingsportalen av ytterst stort intresse för mig. Många av bilderna där är sedan tidigare opublicerade så flera intressanta bilder har bidragit till att öka kunskapen om sedan länge försvunna järnvägsmiljöer och fordon. Man kan även söka i museets bibliotekskatalog.

Till bilderna hör en kort informationstext om t.ex. motiv eller fotograf. Här kan man själv maila in kompletterande fakta med källhänvisningar. Att amatörjärnvägsforskare och allmänhet kan komplettera den professionella verksamheten är en utbred verklighet inom den järnvägsmuseala världen i Sverige och detta torde vara unikt. Robert Sjöö, chef för Trafikverkets museer (där Sveriges järnvägsmuseum ingår) har skrivit i förordet till boken Lennabanorna att som professionell museiman kan han bara tacka och ta emot vad den ideella verksamheten ger i from av bevarande och historisk forskning. Att professionella har denna inställning till amatörintresserade är smått unikt och givetvis välkomnande.

Alsjö hpl 1950

Detta är ett i raden av tidigare opublicerade bilder som nu finns på samlingsportalen. Bilden visar Alsjö håll och lastplats utanför Emmaboda ca 1950. Till höger syns väntsalskuren och till vänster syns Alsjö Torvströfabrik. Inga andra kända bilder finns publicerade från hållplatsen och miljön på bilden är sedan länge helt utraderad.

Svenska Järnvägsklubben, SJK, bildades 1959 och är den äldsta och största föreningen för järnvägsintresserade i Sverige. I sina samlingar har SJK bland annat en stor samling med bangårdsritningar från hela Sverige. På sikt skall dessa ritningar publiceras på samlingsportalen tillsammans med Järnvägsmuseets egna men redan nu kan man ta del av många på sidan www.bangardar.se. Här kan man hitta bangårdsritningar och höjdprofiler från i stort sett alla landets järnvägar.

CWJ Banprofil Em stn

På denna banprofilsritning över Emmaboda station ser man terrasseringen som gjorts för järnvägen. Det lilla huset vid kilometermarkering 56,577 (56, 577 km från Karlskrona) symboliserar stationshuset. Man ser också signalers, vägövergångars och viadukters placering.

På bloggen Stallporten (http://stallporten.jvmv.se/#home) kan man i bloggform följa en del av arbetet med att renovera äldre järnvägsfordon i järnvägsmuseets regi. Dessutom så meddelar Henrik Reuterdahl, chef för museets publika verksamhet, med jämna mellanrum vad som är i görningen på museet på järnvägshistoriskt forum. ( http://www.jvmv2.se/forum/ ett utmärkt forum för diskussioner om järnvägar och spårrelaterade saker ur historisk synvinkel) Med detta så kan man följa kommande utställningar, fordonsrenoveringar och diskutera renoveringar, avveckling av museimaterial med mera.

Exempel på diskussioner är förslag på vilken tid olika godsvagnar skall representera och renoveras till. Återigen är detta ett sätt för amatörforskare att diskutera och påverka professionella museimän. Något som blivit möjligt eller framför allt betydligt enklare med den nya tekniken.

SJ Ka 692

Ett av loken som renoverats av Sveriges järnvägsmuseum och som man har kunnat följa via stallportbloggen är loket SJ Ka 692 som renoverats till driftdugligt 1930-tals skick.

Att ta del av digitaliserade bilder och ritningar är väldigt givande och roligt. Eftersom man kan söka via sin egen dator i hemmet så känns det inte så intuitionsaktigt utan kan ske enkelt och avslappnat. En del har nog svårt att ta steget till att faktiskt gå på museum, man kanske har förutfattade meningar om vad det är osv. Hemsidor likt samlingsportalen förlänger museet och gör det lättillgängligt för redan intresserade men även för sådana som kanske inte skulle ha intresserat sig annars. Det jag har nämnt här är ju ingenting som skulle kunna konkurrera ut den traditionella museiformen. Själva museet kan man i digital form se via bilder och filmklipp, men inget slår ju upplevelsen av verkligheten. Samlingsportalen, bangardar.se och stallporten är en del i som jag ser det utvidgningen av museet till en bredare allmänhet. Det virtuella ska locka till verkligt besök och fördjupat intresse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s