En familj som lämna ett spår. En familj som kämpa in i det sista för vad som var deras. Ett tragiskt slut och ett minne som aldrig kommer glömmas. Familjen Jasharis hem besöks varje år av albaner från hela världen.
I tidigare inlägg så skrev jag om kolsoppan i Arvika och det kulturarv som har lämnats. I det här inlägget ska jag skriva om ett annat arv. Ett minne som påminner alla Kosovo-Albaner om vad som hände under kriget och påminner också om vad som är deras.
Den första mars 1998 attackerade Serbiska soldater byn Prekaz. Jashari familjen vägrade lämna sitt hem, sitt land och sitt allt. Adem Jashari som är idag Kosovos största frihets kämpe var general och en ledare i Kosovos armé (UQK). Den natten dödades och massakrerades 24 av Jashari’s familj. De dödades och massakrerades för att de kämpa för sitt land. Orsaken till att familjen dödades var inte bara för att Adem Jashari var en viktig och igenkänd person inom UQK, utan också för att skrämma alla andra Kosovo albaner.
Adem Jasharis hus står kvar och många åker till Prekaz för att påminnas om vad som hände den kalla och dystra natten. Familjemedlemmarna är begravda några meter bort från huset där många Kosovo-Albaner besöker för att hedra Kosovos största frihetskämpe.
1 mars och 28 februari som var två dagar då Jashari familjen kämpa in i det sista. Dessa dagar som firas jorden runt av Albaner är ett fenomen som jag anser är väldigt intressant. Att man vill minnas ett minna som egentligen är ganska tragiskt.
Men jag har en förståelse. För om inte alla dessa människor som var ute i kriget hade hoppet och modet så skulle de inte ha något kvar. Hoppet, modet och tron är något värt att minnas och värt att firas.
Adem Jasharis hem efter kriget
Minnesplats och Jashari familjens gravar. I staden Drenica.
Kosovos President Atifete Jahjaga som besöker Adem Jasharis grav.
kulturarvsbloggen 