Kulturarv i konflikt

Den här veckan har vi fått i uppdrag att skriva om ett kulturarv/kulturmiljö som är känsligt, svårt eller farligt. När jag började söka runt på internet om ämnet så kom jag att tänka på kulturarv som hamnat i konflikt mellan två länder, och mina sökningar ledde fram till artiklar om den turkiska ockupationen av Cypern. Ockupationen har inneburit stora skador för det cypriotiska kulturarvet, som förstörts mycket av turkarna.

Det var år 1974 som turkiska styrkor drog in i Cypern och ockuperade den norra delen av ön. Ön har i hundratals år varit bebodd av grek- och turkcyprioter, dock med en majoritet av de förstnämnda. Grekcyprioterna strävar efter en förening med Grekland medan turkcyprioterna vill att ön ska delas och förenas med Turkiet. År 1960 blev Republiken Cypern självständigt från Storbritannien och både Cypern och Turkiet gavs interventionsrätt. År 1974 styrdes Grekland av en militärregering som stöttade kampen för ett cypriotiskt enande med Grekland, och arrangerade en statskupp i ett försök att erövra ön. Turkiet utnyttjade då sin interventionsrätt och invaderade och ockuperade Cypern i syfte att skydda den turkiska befolkningen. Under fredsförhandlingarna upprättade FN en buffertzon, det vill säga ett område som kontrolleras av FN, vid gränsen rakt genom landet. Trots att Turkiets intervention endast skulle vara tillfällig är norra delen av ön fyrtio år senare fortfarande ockuperad. Tillståndet på norra ön är ansträngt och trots att Cypern numera är medlem i EU är gränsen på ön väldigt tydlig (http://sv.wikipedia.org/wiki/Cypernfr%C3%A5gan).

Cyprus_districts_named

Karta över dagens Cypern (http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cyprus_districts_named.png?uselang=sv)

Ockupationen av norra Cypern har lett till att det arkeologiska arbetet där blivit lidande. I den ockuperade delen av ön har befolkningen fria händer att plundra, smuggla och sälja antikviteter med den turkiska regimens godkännande. När invasionen år 1974 skedde översvämmades marknaden av stulna fornfynd från den norra delen av ön. Mosaiker från tidigkristna kyrkor är populära smuggelföremål. Cypern lyckades undvika den medeltida bildstormen vilket innebär att tidigkristen bildkonst finns bevarad i kyrkorna där, bildkonst som man förmodligen inte hittar någon annanstans. Tyvärr ligger de flesta av dessa kyrkor på öns ockuperade del, där de används som fårstall, caféer eller förråd. Kyrkogårdarna förstörs och inventarier från kyrkorna säljs eller demoleras. Den turkcypriotiska befolkningen säljer mängder av föremål till bland annat London, där konsthandlare säljer dem vidare. Det bör tilläggas att Storbritannien är ett av de länder som vägrar underteckna en konvention där respektive land förbinder sig att inte importera antikviteter som saknar utförseltillstånd från ursprungsländerna. Det finns cypriotiska stiftelser och affärsmän som försöker förvärva plundrade föremål från den svarta marknaden och återföra dem till Cyprus Museum i Nikosia. Cypern tvingas alltså att köpa tillbaka sitt eget kulturarv. De arkeologiska utgrävningar som pågick under 1970-talet fick ett abrupt slut då de turkiska styrkorna stormade in, och så länge ockupationen pågår kommer inga nya utgrävningar äga rum på norra delen av ön. Där försöker man utplåna alla spår av grekcyprioter, bland annat genom att byta ut de grekiska namnen på kartorna och gatskyltar till turkiska (http://cypernochkreta.dinstudio.se/text1_39.html).

Jag tycker att situationen på norra delen av ön är upprörande. Inte nog med att det arkeologiska arbetet stannat av, det sker dessutom ett aktivt arbete för att förstöra Cyperns kulturarv. Personligen anser jag att kulturarvet tillhör alla och att det är ett världsarv som inte går att sätta en ägandeetikett på. Ett kulturarv kan tillhöra en nation i fysisk benämning men det ger det inte ensamrätt till det. Jag tycker att alla har rätt att besöka och uppleva olika länders kulturarv. Turkcyprioterna förstör det cypriotiska kulturarvet i syfte att kränka den grekcypriotiska befolkningen, men de inser inte att de på så sätt även förstör sitt eget och resten av världens kulturarv, åtminstone enligt min uppfattning. De borde visa mer respekt för både kulturarvet och dess ursprungsbefolkning. De föremål, monument och kyrkor är unika och ett bevis på en tid som aldrig mer kommer tillbaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s