Baltutlämningen – Ett stycke Svensk historia

Under förberedelserna till det andra världskriget undertecknades endast ett par dagar innan det tyska anfallet av Polen ett fördrag i Moskva, det mellan Sovietunionen och Tysklands utrikesministrar. Molotov-Ribbentrop-pakten hade delat upp de närliggande östeuropeiska länderna mellan de två staterna, de baltiska länderna som i dammet av Oktoberrevolutionen hade undertecknats svälvständighet av Trotskij låg nu i Sovietunionens intressen. Det följande året blev de tre länderna sovietrepubliker, det varade inte längre än i ett år då de 1941 istället ockuperades av Nazi-Tyskland. Den nya makten kom i en orolig tid då balterna just hade förlorat sin självständighet till Soviet, många såg då med förhoppningar på den tyska armén och valde att medverka i dess bekämpning av Soviets påtagliga terror, flera kom att strida på tyskarnas sida antingen frivilligt eller motvilligt. Detta ledde inte till självständighet, utan istället till en ytterligare mörkare period av det som i efterhand kom att känneteckna Nazi-Tyskland; utrotningen av judar.

När kriget gick in i sitt slutskede och Nazi-Tyskland till sist kapitulerade hade tiotusentals balter och tyskar flytt den röda armén, många västerut över Östersjön till bland annat Sverige. Där hamnade soldater i ett av fyra interneringsläger. Sverige som obundet till det tyska kapitulationsavtalet var inte tvunget att överlämna militär personal eller desertörer som flytt striderna i öst men valde att inte framstå som en fristad för dessa, då Soviet sände påtryckningar om att sända dessa tillbaka. Nästan 3000 av soldaterna kunde identifieras som tyskar som flytt baltikum, dessutom kunde 167 förklaras som baltiska soldater, Sveriges statsminister Per Albin Hansson valde att gå med på Sovietunionens förfrågan utan att invänta amerikansk eller brittisk bedömning. Östen Undén, Sveriges dåvarande utrikesminister valde att inte genomföra en prövning av varje individ som skulle skickas till Soviet, ett antal hade medverkat i judeförföljerserna men alla skulle komma att ses som nazister, och väntade en osäker omhändertagning.

Detta ledde till stora demonstrationer, och när ordet till sist nådde lägrena spreds panik och förtvivlan, i en överlämning till Soviet ansågs balterna riskera att straffas för landsförräderi. Det förekom flera försök till att rymma, ett flertal självstympningar och självmordsförsök begicks, det inleddes snart en hungerstrejk där även tyskarna kom att medverka, många kom att behöva vårdas på sjukhus. 30:e november 1945 skulle lägrena tömmas på tyskar, det uppstod stort motstånd då internerna klungade ihop sig, lyckades fly eller skada sig själva eller andra, 3 tog självmord. I januari stormades de kvarvarande lägrena där ytterligare 3 personer lyckades ta sina liv. 25:e januari gick balterna ombord på det sista sovietiska skeppet. I Soviet dömdes balterna till fångläger eller arbetsläger, 5 fick dödsstraff. Den Svenska regeringen hemligstämplade utlämningsaffären i 50 år,

1994, ett par år efter de baltiska ländernas frigörelse från Sovietunionen, kom Sveriges regering på att be om ursäkt. De överlevande balterna bads att komma till Sverige för att ta emot denna officiella ursäkt, de fick också träffa kungen. Att be om ursäkt medans de ännu var vid liv var ju en bra tanke, att det skulla ta nästan 50 år säger något helt annat. Detta tror jag är en historia som Sverige glömmer bort med flit, vi skämdes så mycket över den att vi helst ville glömma att det hade hänt. Nu skickar vi i regel iväg alla som U.S.A. tycker att vi ska skicka iväg, bland andra två egypter till väntad tortyr i början av 2000-talet. Skämdes vi för det? Japp. Skulle Assange skickas till U.S.A.? Kanske det. Jag tror det ligger något i att berätta historier för att inte begå samma misstag.

Annonser

2 thoughts on “Baltutlämningen – Ett stycke Svensk historia

  1. Bra inlägg. Det märks tydligt att detta är ett obekvämt minne. Det är något som Svenskar gärna inte pratar om. Jag har själv inte tänkt mycket på det men nu har även jag uppmärksammat detta lite mera.

  2. Intressant inlägg! Jag tror det fortfarande är en tolkningsfråga om huruvida Sverige agerade på ”rätt” sätt i situationen som då var. Frågan är vad som hade hänt om vi hade vägrat. Det är ju samma situation som vid andra utlämningar och man får ju hoppas att någon har övervägt besluten noga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s