Vi skapar, upplever, och det är bara vi som sätter gränser

Dagens teknik och internet har skapat en helt annan plattform för världen. På internet finns det få gränser och inga geografiska gränser. Med internet kom också globaliseringen. Utvecklingen inom tekniken är något jag ser som positivt. De senaste årtionden så har det hänt mycket och många kan också därför känna att de inte hinner med utvecklingen. Jag anser dock att det är bara vi själva som kan sätta gränser för vad vi kan göra. Sedan finns det en viss charm i de traditionella som många och även jag anser borde bevaras.

Internet är idag en ”platt” där allt finns. Man kan shoppa, man kan betala räkningar, man kan hålla kontakten med någon från andra sidan jorden. Med internet så finns det så mycket man kan göra och allt är samlat på samma plats. Utan ett ens reflektera över det så är vi idag sjukt beroende av internet. Vi är kopplade 24/7 och vi är ständigt bundna till sociala medier osv.

Att även ett museum ska flyttas till internet var något som jag kände skulle vara naturligt. Dock så har jag svårt att tro att du kan uppnå exakt samma känsla som att faktiskt vara på ett museum. Däremot så är det en fantastisk tanke, att även de som inte har möjligheten att ta sig till en viss plats och besöka ett museum kan alltså oavsett vart i världen hen är få samma upplevelse.

Men som med allt annat i världen så finns det för och nackdelar med digitala och virtuella museer. Det är positivt att människor kan besöka många olika samtidigt via internet. De kan själva bestämma när, hur osv. Men det kanske bästa är att det kan inspirera andra som kanske alltid önskat att åka till ett museum men kanske inte haft råd. Som sagt det ger oss möjligheter att välja mer och även om man inte har möjligheten att åka och besöka i verkligheten så kommer man väldigt nära.

En nackdel med virtuella museer tycker jag själv är att det spelar faktiskt ingen roll hur nära du kan komma verkligheten så är det faktiskt inte riktigt. Jag tror att man aldrig kan uppnå samma upplevelse som att faktiskt vara där. En annan nackdel kan vara att många kanske känner att de nöjer sig med att besöka museer via internet och får aldrig uppleva hur det är att faktiskt gå ett och att faktiskt få se och uppleva. Även om det är en upplevelse i sig att besöka en virtuellt museum så skiljer sig upplevelserna från varandra.
Jag tycker därför att det är viktigt att ”riktiga” museum finns kvar. Men att det ska kunna finnas möjlighet för andra att besöka även fast de kanske inte kan ta sig dit. Vi lär oss och kommunicerar med allt runt om oss. Våra kläder, vår kropp språk ja allt är kommunikation. Ett riktigt museum kommunicerar inte samma som ett virtuellt museum. Men att kombinera dessa så kanske vi kan nå det maximala.
Jag vill avsluta inlägget med att skriva att jag blev själv inspirerad efter föreläsningen och var själv inne och besöka några museum och tyckte att det var en intressant upplevelse. Blev också inspirerad till att åka och se dessa ställena på riktigt.

http://www.digitaltmuseum.se

fous_evolution_manniskansutvecklingdarwinapahomoerectussapiensillustration_ss111084248
Människan har utvecklas och så har världen och internet också gjort.

Familjen Jasharis sista kamp

En familj som lämna ett spår. En familj som kämpa in i det sista för vad som var deras. Ett tragiskt slut och ett minne som aldrig kommer glömmas. Familjen Jasharis hem besöks varje år av albaner från hela världen.

I tidigare inlägg så skrev jag om kolsoppan i Arvika och det kulturarv som har lämnats. I det här inlägget ska jag skriva om ett annat arv. Ett minne som påminner alla Kosovo-Albaner om vad som hände under kriget och påminner också om vad som är deras.

Den första mars 1998 attackerade Serbiska soldater byn Prekaz. Jashari familjen vägrade lämna sitt hem, sitt land och sitt allt. Adem Jashari som är idag Kosovos största frihets kämpe  var general och en ledare i Kosovos armé (UQK). Den natten dödades och massakrerades 24 av Jashari’s familj. De dödades och massakrerades för att de kämpa för sitt land.  Orsaken till att familjen dödades var inte bara för att Adem Jashari var en viktig och igenkänd person inom UQK, utan också för att skrämma alla andra Kosovo albaner.
Adem Jasharis hus står kvar och många åker till Prekaz för att påminnas om vad som hände den kalla och dystra natten. Familjemedlemmarna är begravda några meter bort från huset där många Kosovo-Albaner besöker för att hedra Kosovos största frihetskämpe.
1 mars och 28 februari som var två dagar då Jashari familjen kämpa in i det sista. Dessa dagar som firas jorden runt av Albaner är ett fenomen som jag anser är väldigt intressant. Att man vill minnas ett minna som egentligen är ganska tragiskt.
Men jag har en förståelse. För om inte alla dessa människor som var ute i kriget hade hoppet och modet så skulle  de inte ha något kvar. Hoppet, modet och tron är något värt att minnas och värt att firas.
jashari1
Adem Jasharis hem efter kriget

jaashari2
Minnesplats och Jashari familjens gravar. I staden Drenica.

prekaz
Kosovos President Atifete Jahjaga som besöker Adem Jasharis grav.

Kålsoppan – kulturarv

Arvika-Mârten och kålsoppan.

Kulturarv är så mycket mer än det vi ser. Kulturarv är för mig något vi lever mitt i, något vi bär med oss i livet och även något vi för vidare till nästa generation. Kultur ger oss en vi känsla och en samhörighet. Som kålsoppan på Mârten. Vår miljö och det runt om oss formar oss till de vi är idag men också hur nästa generation formas.

Långt in i Värmlands djupaste skog finns det en stad som heter Arvika. Första helgen i oktober sitter familjer & vänner i sina hem runt ett bort och äter kålsoppa. En tradition som har länge funnits i Arvika. Ett arv som förts vidare i flera generationer.

Första helgen i oktober, det är då den stora marknaden äger rum i Arvika. Det är den helgen alla Arvikabor går och har gått runt och väntat på sedan 1700- talet. Det var på marknaden som familjer gjorde inköp för hela året och det var också en tradition att kålsoppan serverades. Kålsoppan värmde och mättade många magar i höstvädret.
ingredienserna för den efterlängtade soppan

Kålsoppa

1 vitkålshuvud,ca 1,5 kg

50 g flottyr

1-2 msk sirap

2 l vatten

5-10 kryddpepparkorn

5-10 vitpepparkorn

salt
kålsoppa

Marknaden som är en gång om året och som alltid är första helgen i oktober har förändrats med tiden. Idag går Arvikabor på marknaden för att träffa massa människor, köpa ”mârten-godis” och förgyllas av olika dofter av nybakat bröd och glädje. Varm man än vänder sig så hör man frasen ”hej på Mârten” och man möts med ett leende. Hej på mârten, kålsoppan och glädjen över Arvikas befolkning är något som aldrig kommer att förändras. Den traditionen och kulturen kommer alltid att finnas. Även om marknaden idag  har moderniserats med tivoli och attraktioner så har vi en gemenskap och kålsoppan kvar, och det är kulturarv för mig.

arvikamarknad

arvikaMArten