Svåra kulturarv – kampen om frihet

Vad är ett svårt kulturarv? Jag hade nog bäst beskrivit det som ett minne eller arv som upplevs som obehagligt, skrämmande eller hemskt. Något som egentligen inte är ”roligt” att minnas men som är nödvändigt. Denna nödvändighet finner man som en nutida läxa eller påminnelse om vilka misstag som en gång gjorts eller som bevis på en viss utveckling vi åstadkommit sedan dess. Jag har därför valt att uppmärksamma ett dåtida slaveri och förtryck av svarta människor i USA.

De flesta är nog till viss del medvetna om att svarta människor länge blivit illa behandlade i USA men trots detta började inte slavdrivandet i Amerika. Flera länder i både Europa och Asien hade nämligen använt afrikanska slavar i flera år innan konceptet överhuvudtaget nått de förenta staterna. Och det var också så de första afrikanska slavarna kom till Amerika. Det exakta året var 1619 då en holländsk slavhandlare bytte sin last full med slavar mot mat och dessa blev därefter tagna till staden Jamestown i Virginia. Jamestown hade tidigare varit en ”centerstad” för tobaksplantering och efter en enorm succé inom tillverkningen gjordes slavdrivning av svarta lagligt. Legaliseringen spred sig mellan staterna och under de nästa decennierna hade antalet afroamerikanska slavar ökat och blivit nödvändiga för ekonomin. De användes nu inte bara för tobakplantering, utan också vid sockerplantage, bomullsindustrier eller som hemtjänst.

Under dessa år inleddes också flera uppror och revolter av slavarna. Det mest allvarliga var ”Stono revolten” i september 1739, South Carolina. Ungefär 150 slavar deltog i ett försök att ta sig till det spanska Florida. Dock dödades de flesta av den lokala militären. Under andra halvan av 1700-talet utbröt också politiskt kaos och det var först vid 1863 som den dåvarande presidenten Abraham Lincoln utgick med en frigörelseproklamation som skulle frige slavarna i söder. I och med detta började slavdrivning långsamt att förbjudas. Men det uppkom fortfarande stor segregation och orättvisor i flera av de kommande åren. Dock fanns det även flera människor som stod emot den orättvisa behandlingen och som hedras än idag för deras mod och styrka. Några av dessa människor var Sojourner Truth, en av de största rättsaktivisterna och offentliga talarna genom tiderna, Rosa Parks, som startade flera rörelser för rättvisa när hon vägrade ge sin bussplats till en vit passagerare och Martin Luther King Jr som var politisk aktivist och den mest kände ledaren för den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Fastän dessa människor lyser någon form av ljus på denna del av historien var det dåtida slavdrivandet ändå ett väldigt mörkt minne. Frihet är en av de mest fundamentala rättigheterna vi kan ha och ofta något människor idag kan ta för givet just p.g.a. att det känns som något så självklart. Trots att slavhandel och segregation inte är något vackert minne att minnas eller något man kan känna sig stolt över som människa är det ändå en otroligt viktig del av historien som jag inte tycker att vi får glömma. Olyckligtvis tillhör vi en ras som gör många misstag och som ofta agerar efter okontrollerade känslor och oförståelse men förhoppningsvis lär vi oss också efter det och kan på så sätt gå mot något bättre i framtiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s