När inte båda sidor lyfts fram – Turiststråken i Glasriket är miljöfarliga högriskområden

I sydöstra Småland etablerades med start i mitten av 1700-talet en stor mängd glasbruk. Kring slutet av 1800-talet fanns det hela 77 platser runtom i regionen där det producerades glas. Förutsättningarna var de rätta – här fanns skog att elda med, sand på sjöbottnarna att göra glas av och vattenkraft i åarna för att driva sliperier. Människorna häromkring var dessutom vana att hantera järntillverkning – och då var inte steget till glas så långt. Dessutom fanns det gott om arbetskraft. Men under det kommande seklet så skulle dock det så kallade ”Glasriket” genomgå stora förändringar. Visserligen blomstrade många av glasbruken efter att lyckade satsningar på formgivning gjorts, men samtidigt så fanns det många faktorer som talade mot ekvationen att på sikt driva glasbruk i Småland på ett ekonomiskt hållbart sätt. Konkurrensen från maskingjort glas blev stenhård och gjorde att många bruk fick avvecklas. När övergången från att elda med trä till att istället använda olja och gas var ett faktum, liksom övergången från vattenkraft till elkraft, så var den tidigare strategiska placeringen snarare till en nackdel istället. Men trots detta överlevde en del glasbruk och än idag finns regionen Glasriket kvar, om än mycket mindre skala än tidigare. Turismen har blivit en av de stora inkomstkällorna och vi vill gärna visa upp det levande kulturarv som glasblåsningen faktiskt är.

Teknikutvecklingen har även vad gäller glasblåsning gått framåt genom åren, även om det fortfarande är ett gammalt hantverk på många sätt. Framförallt har de andra ämnen som blandas i glasmassan förändrats genom åren. För att få glasmassan färgad eller enklare att slipa, tillsätts andra kemikalier. Förr tillsattes exempelvis bly för att få glaset ”mjukare” och lättare att slipa. Men blyet var inte särskilt bra varken för hälsan hos de som arbetade med glaset eller för miljön (ha i åtanke att avfallet från tillverkningen ofta tippades rakt ut i naturen i anslutning till bruket). Men detta lyfts sällan fram när glasbruken skall visas upp för turister eftersom det används andra metoder och kemikalier som används idag. Enligt mitt sätt att se på detta, så är även denna period av utvecklingen av glaset en del av kulturarvet, likväl som att glasbruken gick från att elda med trä till olja och gas. En bättre lösning på problemen fanns, och då valde de att tillämpa den istället. Men det som redan hade släppts ut i naturen, framförallt stora mängder bly och arsenik, blev kvar. När länsstyrelsen i Kalmar län gjorde sin inventering över de mest förorenade områdena i länet och sedan listade dessa, så fanns tio glasbruksområden med bland de tjugo platser som låg högst på listan.  Av dessa är hälften fortfarande aktiva.

Glasbruken fokuserar i sin marknadsföring idag till stor del på hur de för vidare en hantverkstradition, hur modern och bra design de har på sina produkter och hur historiskt förankrade de är. De nämner inte särskilt mycket att marken de ligger på är bland de mest förorenade i hela regionen. Samtidigt är historien kring glasbruken en berättelse som fängslat många besökare genom åren. Föroreningarna och den tidigare användningen av farliga kemikalier är en produkt av sin tid, precis som beroendet av turismen för glasbruken idag är en produkt av sin tid. Problemet på sikt kan dels bli att det är svårt att sanera ett område där det fortfarande bedrivs verksamhet, dels att det är förenat med oerhört stora kostnader. De aktiva glasbruken idag har inte de ekonomiska möjligheter som krävs för att få till en sanering och eftersom de äger marken äger de också ansvaret att sanera. På de platser där glasbruken lagts ner är det också en diskussion kring vem som skall sanera – tidigare ägare och brukare, eller den som äger marken idag? Föroreningarna är ett gemensamt problem, och jag är övertygad om att vi knappast sett varken änden på diskussionen eller ens begynnelsen till lösningen på problemet ännu. Vems ord kommer väga tyngst i slutändan?

dsc_6913_1

Glasbruksområdet i Pukeberg – Kalmar läns sjunde mest förorenade område.
Bilden kommer från http://www.glasriket.se

Annonser

One thought on “När inte båda sidor lyfts fram – Turiststråken i Glasriket är miljöfarliga högriskområden

  1. Intressant text! Jag visste inte att det var så miljöbelastat kring Glasbruken.. Frågan kring miljön bör tas upp mer, då det faktiskt är ett samtidsfråga ( speciellt om hållbarutveckling). Saneringsfrågan är intressant, undrar vem som kommer ta på sig ansvaret tillslut?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s