Svårt kulturarv: Vipeholmsanstalten och Lomma Eternit

Mitt första exempel på svårt kulturarv är hämtat från Lund. Under början och mitten av 1900-talet fanns det utanför Lund en anstalt för rikets svåraste fall av förståndshandikappade. Anstalten hette ”Vipeholms sjukhus för obildbara sinnesslöa”.

Det som framför allt gjort att Vipeholmsanstalten har blivit känd är de experiment som pågick från 1945- 1951. Tandhygienen var vid denna tid usel och för att statistiskt säkerställa sambandet mellan sockerintag och tandhälsa så anordnades experiment på de intagna på sjukhuset. Från början skulle man bara utföra undersökningar på de intagna men snart genomförde man ett experiment där de intagna blev försöksdjur. Patienterna var där under väldigt lång tid, var under uppsikt hela tiden samt flertalet av dem kunde knappt utrycka sin mening, dvs de var utmärkta att delta i experimentet. Man matade patienterna med godis regelbundet. Godisindustrin stödde försöket då de till en början trodde att detta skulle gynna dem. Vipeholmstoffe var en kola som togs fram för experimentet och som var gjord för att efterlämna socker i stora mängder i munnen. Noteras bör att försöket genomfördes utan patienternas eller anhörigas samtycke.

1951 avslutades experimentet men verksamheten fortsatte fram tills 1955 de sista åren utan att något resultat publicerades. Forskningsrapporten baserat på Vipeholmsexperimentet blev mycket uppmärksammat då det visade med statistiskt säkerhet att sockerintag och kariesangrepp hör ihop. Denna prestigefyllda forskning ledde till att folktandvården utvecklades och än idag så lyfts Vipeholmsexperimentet fram i tandvården som ett unikt och världsledande experiment.

Många av de patienter som deltog fick tänderna helt förstörda och många av tandskadorna gick aldrig att laga. Ur dagens synsätt så var det ju helt oacceptabelt genomfört. Den etiska debatten om experimentet kom långt senare. När man diskuterar kring medecinförsök återkommer man ständigt till Vipeholmsexperimentet eller Kolaexperimentet som fått bilda referens till hur långt medicinska experiment kan gå. I efterföljande mediauppmärksamhet mot Vipeholm så uppmärksammades flera vårdövergrepp på anstalten där flera vårdare betedde sig sadistiskt mot patienterna och detta ledde faktiskt till åtal och fällande domar.

Vipeholmsanstalten är nedlagd och i lokalerna är det idag skolverksamhet.

Det andra exemplet jag ska visa på är från en helt annan bransch, men det visar även hur brett begreppet svårt kulturarv är.

I Lomma utanför Lund så drevs från 1906 till 1977 Lomma eternitfabrik som tillverkade eternitplattor. Eternitplattor blev under mitten på 1900-talet vanliga att använda som tak och väggbeklädnad. Plattorna är ganska underhållsfria och isolerar bra. Dock så innehåller de ett ämne som heter asbest som kan vara cancerframkallande. Att asbestdamm kan ge upphov till lungcancer kom som ett larm under 1970-talet och det ledde till att eternitfabriken i Lomma fick stängas 1977. Huruvida cheferna kände till asbestens farliga påverkan är omdiskuterat och hur eller om de försökte mörka farligheterna. Många arbetare som dagligen hade stått i asbestdamm utan någon vidare ventilation fick lungcancer och gick bort.

Båda dessa exempel som jag har nämnt är exempel på svårt kulturarv. När det gäller Eternitfabriken så blir det lite mer tvetydigt än med Vipeholm: Lomma Eternit var ett expansivt företag som gav många arbetstillfällen och som bidrog till den industriella utvecklingen i Lommaregionen, många arbetare var ledsna när ”eternitern” stängdes 1977, de var ju en del av deras försörjning och identitet. De rättsliga efterspelen där cheferna ställdes inför rätta resulterade i ganska låga skadestånd till drabbade arbetare, vilket av många anhöriga ses som en del av eternit-tragedin.

Vipeholmsanstalten representerar ett Sverige som vi helst vill glömma där människor som inte passade in låstes in på anstalter. Vipeholmsexperimentet visar på den extremt nedlåtande syn man hade på dessa ”sinnesslöa”. Även fast experimentet har fått utstå hård kritik så försvaras det av andra. Det hade varit betydligt lättare att döma ut ett experiment som inte ledde till någon praktisk nytta, det så kallade kolaexperimentet ledde ju faktiskt till att Folktandvården bildades och än idag så hänvisar man till studien som var revolutionsartade när de publicerades. Experimentet är som sagt idag omdiskuterat, visst det är oetiskt men knappast enligt 1940-talets syn. Studien ledda faktiskt också till något positivt även fast det inte för provpersonerna.

Hur hanterar man detta svåra kulturarv idag på respektive plats?

I Lomma så är det mesta från eternitepoken utraderat.  Eternitgatan heter idag Sjövgatan och i stort sett hela fabrikskomplexet är rivet, förutom den gamla kontorsbyggnaden. Eftersom fabriken låg vid hamnen så byggs där idag exklusiva lägenheter med havsutsikt. Utanför kontorsbyggnaden står dock ett monument som minner om fabriksepoken. Där står den så kallade kalandermaskinen, det var en maskin som bestod av stora stenhjul som krossade eternitplattorna. Kring denna yrde asbestdammet och arbetade stod utan några direkta skydd. Detta har blivit ett monument över fabriksepoken men även av de tragiska människoödena som följde.

Kalandermaskin Bild från http://callerockback.blogspot.se/

Byggnaderna vid Vipeholm står till stora delar kvar men sedan 1980-talet bedrivs ingen vård här. I huvudbyggnaden så finns det en gymnasieskola som tidigare hette Vipeholms gymnasieskola. För några år sedan namnet till Vipans gymnasieskola. Troligen väckte det gamla namnet negativa associationer.

Vipeholm

Som sagt så fick arbetarna vid eternitfabriken en viss ekonomisk upprättelse och har på senare år fått ett minnesmonument över sig. Deltagarna i Vipeholmsexperimentet fick aldrig någon upprättelse och idag finns där inget minnesmonument över de som drabbades. Något man kanske kunde tycka var önskvärt. I båda dessa fall så gäller det att aldrig glömma vad som hände där och skänka en tanke till de som drabbades.  Byggnaderna finns idag till stora delar kvar och här liksom i andra fall tycker jag det är viktigt att ha en konkret miljö att hänvisa till.

När båda dessa verksamheter var igång så hade de relativt gott rykte, det är ju först i historiens backspegel som felaktigheterna uppmärksammats och framträtt. Detta är nog en sanning för allt svårt kulturarv och det är en tankeställare för oss idag.

Annonser

One thought on “Svårt kulturarv: Vipeholmsanstalten och Lomma Eternit

  1. Mycket intressanta exempel på svåra kulturarv i Sverige som belyser hur staten har agerat (eller inte agerat) historiskt sett. Just Vipeholmsexperimenten är lite extra komplicerat med tanke på den forskning som sedan kommit mänskligheten till godo. Om jag inte minns fel är t.ex. begreppet ”lördagsgodis” ett resultat av den forskningen. Hur ska man egentligen förhålla sig till tvivelaktiga experiment som ändå har fört med sig något positivt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s