Kulturmiljöer gör historien konkret. Kulturmiljöer är de konkreta lämningarna och kan vara allt ifrån en skeppssättning från järnåldern till en bensinmack från 1950-talet. Beroende på vem som är betraktaren så kan olika saker klassificeras men egentligen kan allt vara en kulturmiljö, eller komma att bli en. Kulturarv kan vara konkreta lämningar men även immateriella saker som t.ex. traditioner och minnen. Den kulturmiljö som jag ska fördjupa mig i lite är inte något musialiserat objekt men som en kulturmiljö och del av kulturhistorien är objektet självklart.
I norra delen av Karlskrona kommun, bara några hundra meter söder om gränsen till Småland, ligger det lilla samhället Saleboda med den intilliggande byn Fur. När man svänger in i samhället från länsvägen passerar man först det gamla sanatorieområdet med sin imponerande bebyggelse. Detta är idag helt övergivet bortsett från de gamla personalbostäderna som fortfarande är bebodda.
Fuhrs sanatorium anlades 1909 och är ett ganska typiskt exempel på de sjukhus som byggdes kring sekelskiftet i kampen mot folksjukdomen tuberkulos. Anledningen till att sanatoriet anlades i denna ganska folktomma byggd var den friska skogsluften som man ansåg ha en läkande effekt på lungsotspatienterna. Att man lade sanatoriet i en folktom byggd ingick också i de dåtida sjukvårdsföreskrifterna då man kunde isolera de patienter som bar på den farliga smittan ifrån resten av samhället. Några kilometer från sjukhusområdet anlades Saleboda järnvägsstation som fick betjäna sanatoriet.
Sanatoriet växte och om och tillbyggdes ständigt. 1949 var sanatoriet som störst. Då arbetade här ca 100 personer och antalet vårdplatser var omkring 270 stycken.
Denna byggnad är något som direkt talar om att man befinner sig på ett gammalt sanatorium: Liggverandan. Här skulle patienterna ligga i sängar och dagligen inandas den stärkande skogsluften och därför har byggnaden inga fönster. I dessa våningar stod tätt med sängar där påpälsade patienter låg efter ordination ifrån läkaren. Liggverandan på bilden uppfördes 1946.
Under 1940- och 50-talet kom nya läkemedel fram och på bara några årtionden så kunde tuberkulosen utrotas. Furs sanatorium bytte 1967 namn till Furs Sjukhus och inriktades på åldringsvård. 2002 lades sjukhuset ned definitivt i samband med att åldringsvården flyttade till nybyggda lokaler i det närbelägna samhället Holmsjö.
Idag så står sjukhusområdet utan verksamhet. Många har försökt att starta upp verksamheter såsom vårdhem eller vandrarhem men ingen har lyckats. Många har idéer men få har verklig energi och kapital att förverkliga idéerna.
Byggnaderna och området har fascinerat mig. Ett sådant stort byggnadskomplex mitt ute på landsbygden som idag står och minner om en tid då döden var närvarande på ett annat sätt än idag. Sådana här kulturmiljöer är intressanta då de representerar en lite känsligare del av historien. Oftast så har man sparat kulturmiljöer av rent nostalgiska skäl, t.ex. museijärnvägar. Detta minner om tiden då tågen stannade även på mindre orter och ånglok var en del av vardagen, alltså det är ett nostalgiskt skimmer över det. Sjukhus väcker andra känslor och därför blir det intressant hur man ska hantera dem. En gång när jag åkte tåg förbi Saleboda så hörde jag en äldre man som sade till sin reskamrat ”Här var jag inlagd en gång. Det var en hemsk plats”. Men kanske just för att vissa platser frambringar sådana här känslor så blir de intressanta för andra, det sporrar till nyfikenhet. Så har varit fallet för mig när det gäller Furs gamla sanatorium.
För att få en uppfattning om hur den storslagna anläggningen ser ut idag kan man se denna karta med tillhörande förklaringar som visar byggnadernas forna användningsområde.
9. Sysslomannabostaden, bostad för den administrativa chefen
11. Kuskavillan, personalbostad
12. Ingemanssonska villan eller Nya sjukhuset, operations och sjuksalar
15. Kontorsvillan, kontor och affär
16. Mellanvillan, personalbostad
18. Barnpaviljongen, sjuksalar
21. Personalbostad
22. Sjövillan, personalbostad
23. E-paviljongen, sjuksalar och liggverandan
24. Garage
25. Uthus
26. Centralkök och matsal
27 Ålderdomshem, byggt 1977
28, Busshållplats
kulturarvsbloggen 
Mycket intressant text att läsa! Men varför gå det inte att rädde det gamla sanatorium? Läget vid sjön verkar väldigt fint! Det finns gott om idéer men ingen som har lyckats än så länge! Kan det var storleken och stilen på byggnaden som avskräcka många intresserade? Även om det här sanatorium har haft en plågsam historia kan man bara hoppas att rätt person med rätt idée hitta till och förvandla den här platsen.
Det gamla sanatoriet ligger väldigt fint. Byggnaderna är dock lätt förfallna och har ålderdomlig standard. Flera ägare har avlöst varandra de senaste tio åren. Bråk mellan fastighetsägare och fastighetsförvaltare har bara bidragit till att anläggningen har fått stå orörd utan att några större renoveringssatsningar gjorts. Den näst senaste ägaren bedömda att det skulle kosta 2 miljoner att renovera till tidigare skick, bland annat åtgärda sönderfrusna ledningar. Var senast till salu i höstas där det såldes för 500 000kr, alltså ett väldigt lågt pris med tanke på hur stor anläggningen är. När det såldes från landstinget år 2003 var prislappen på elva miljoner. Den markanta prisskillnaden visar på anläggningens allt sämre skick och att det inte hittills har gått att bedriva någon vård eller vandrarhemsverksamhet där. Visst är storleken en del av orsaken, anläggningen är nästan för stor för en enskild ägare. Det bästa hade varit om man styckade upp området och bjöd ut respektive byggnad till försöljning. Det tror jag är det enda sättet att försöka rädda det gamla sanatoriet och faktiskt försöka få någon verksamhet dit, t.ex. vandrarhemmet. Vid näst senaste försäljningen var dock området uppstyckat i olika fastigheter men konkursförvaltaren tycks inte ha godkänt detta. Området såldes då i sin helhet för 500 000kr trots att man hade fått beydligt mer pengar om man sålde byggnaderna var för sig.
Jag tycker ofta att övergivna platser som denna är mer intressanta och mer spännande än platser som brukas. Övergivenheten ger en väldig frihet åt fantasin och man får själv försöka förnimma sig känslan på platsen när det var full aktivitet i byggnaderna. Har du några tips på fler övergivna sanatorier att besöka?
Mer eller mindre övergivna sanatorium finns det en hel del av. I varje landsting så fanns det minst ett sanatorium och bara någon har rivits. Inom Urban Explorer-kretsar så är det framför allt två gamla sanatorium som är kända besöksmål. Dessa är Broby sanatorium utanför Kristianstad och Sandträsk sanatorium utanför Boden. Det senare besökte jag i sommras och där kan man kontakta fastighetskötaren för att få låna nyckel och komma in i sjukhuskommplexet.
Måste rätta Birger lite där. När landstinget försökte sälja sjukhuset i början av 2000-talet var prislappen på drygt 11 miljoner men köpet gick i stöpet innan affären hann slutföras. Hela området såldes sedan för 2,1 miljoner. De senaste ägarna gjorde konkurs i början av 2012. På grund av diverse överlåtelser av fastigheter drog det ut på tiden med försäljningen och konkursförvaltaren fick återvinna fastigheterna till konkursboet. Det var endast de äldre större sjukhusbyggnaderna som såldes för 500 000:- hösten 2013. Kvar finns vårdboendet byggt 1977, personalbostäder samt panncentral m m som fortfarande är osålt. Att rusta området kostar mångmiljonbelopp, kanske är det just en uppdelning som gör att åtminstone delar av området kan komma att rustas igen. Det torde inte vara några större vattenskador då hela anläggningen stod uppvärmd fram till sommaren 2012 och därefter nogsamt tömts på vatten i alla system, men visst någonstans kan skada ha uppstått.
Måste få kommentera lite saker i ”Freddes” framställning.
År 1997 så sålde Landstinget anläggningen för elva miljoner kronor. Året efter så revs försäljningen upp då köparen inte lyckats finansiera köpet. Det gick alltså inte igenom juridiskt men ändå är prisutvecklingen från 1997 års (tilltänkta) försäljning tills den senaste intressant då det säger något om anläggningens skick och attraktivitet. År 2003 så såldes anläggningen definitivt ifrån Landstinget för summan som du påpekade.
Uppgiften om att värmen stängts av helt sonika kommer faktiskt ifrån en av de förra ägarna (Stefan A Johansson).
Att värmen stod på fram tills sommaren 2012 tror jag är delvis sant. På flera ställen så har tapeter och puts rasat och golvmattor har blivit vågiga på grund av fukt och kondens. Alltså tyder mycket på att värmen inte kan har varit på så längt fram. En av de boende i en av de gamla personalbostäderna har sagt att värme, vatten och el försörjning fallerar emellanåt. Kanske så har detta även varit fallet för andra delar av anläggningen.
Detaljerna kring den senaste försäljningen, den som ägde rum i augusti 2013, kände jag inte till då jag inte var spekulant eller involverad i den.
Givetvis så är siffran på två miljoner för renovering starkt i underkant.
Jag är en aktiv amatörfotograf och vill dokumentera sådant som kan försvinna eller håller på att försvinna. Som pensionerad läkare har jag bl.a intresserat mig för sanatorierna – även om deras vård ägde rum långt före min verksamhetstid. Jag undrar om det finns möjlighet att komma in i lokalerna – jag vill inte bryta mig in.
Min far var polsk koncentrationslägerfånge, som tack vare de vita bussarna fick komma till Sverige. Han avled i tuberkulos på Furs sanatorium i juni 1947. För mig var det ett stort ögonblick att i slutet av 80-talet kunna besöka anläggningen och stå utanför det fönster där min far avled. Furs sanatorium kommer alltid att leva i mitt hjärta. Min far fick några fina år i Sverige.
En avlägsen släkting dog på Fur Sanatorium år 1940. Jag håller på med släktforskning amatörmässigt.
En morbror till mig dog sommaren 1934 på ett Sanatorium, troligen i Skåne. Min morbror var skriven i Helsingborg.
Jag föddes senare samma år och fick samma namn som min avlidne morbror eftersom han var min mammas älsklingsbroder.
Försökte hitta något av intresse i kyrkböckerna – bl a med anledninga av nu pågående pandemi.
Fann då att det avled 53 personer på Fur sanatorium år 1933. Efterföljande år bokförde man döda endast fram till 10 februari. Varför upphörde registreringen så plötsligt? Blev det för obehagligt många som dog?
Ejnar Ekström
Min pappa är uppvuxen på Fur då hans pappa arbetade på sanatoriet (tidigt 1910-tal – några år in på 1940-talet). Folk kom för att titta på den vackra trädgården de hade kring villan (som nu är riven). När jag för ett antal år sedan besökte Fur gick tjurkalvar och slet sönder grenarna på de sista fruktträden. Platsen är väldigt vacker med utsikten över Fursjön.