Kulturarv och kommunikation: Möte med Vatikanen

Förra veckan besökte jag Italiens huvudstad Rom och tänkte dela med mig av mina erfarenheter från antika ”Roma”. Rom har mycket att erbjuda när det kommer till kultur, både finkultur och populärkultur. Själv hade jag bestämt mig för att besöka Vatikanen som är en egen självförsörjande stat beläget i Rom. Staten är inte bara kulturellt knutet utan det är helt fenomen knytet till den här platsen, vilket är bokstavligt motsvarigheten till Mecka för katolikerna runt i världen. Mycket historia är knutet till den platsen och mycket är idag bevarat för alla att besöka och se.

Vatikanen kan vara en kulturmiljö eller ett kulturarv, beroende på hur man ser på det. Jag var intresserad av att besöka själva kulturmiljön men på något sätt även få en inblick i det kulturarv som det har efterlämnats och som lever vidare idag. För mig är kulturarv ett begrepp som talar om historiebruk. De viktigaste värderingarna inom kulturarv är oftast länkade till det historiska och estetiska värdet. Kulturarv uppstår ur en rad processer, något som kan föras vidare från generation till generation, som bevarats av historiska och/ eller av kulturella skäl. En skapelse under tidens gång som man gärna bevarar. Sedan kan man skilja på kulturarv och kulturmiljö, där skillnaden är immateriella eller materiella ting. I sin tur påverkas kulturarv av olika faktorer, det finns t.ex. idag en positiv relation mellan historiebruk och turism. Det är ett sätt för olika kulturmiljöer att kommunicera med omvärlden, ett sätt att ombesökas eller upptäckas av olika individer.

Bild
Ingången till Vatikanen

Vatikanen var en religiös upplevelse för mig, inte för att jag tror på katolicismen men pga. kulturmiljön. Den ger inspiration så som många andra spektakulära platser ger när man får uppleva något stort, en sådan plats som många miljoner människor hyser respekt för. Inte för att tala om den visuella effekten som platsen ger. Redan när man svänger in på den gatan som leder till framsidan av Vatikanen, Via della Conciliazione, ser man den kända kupan, arkitekturen, pelarna som omger gatorna och de höga byggnaderna runt omkring. Att gå in och få titta på insidan av byggnaderna och allt annat innan är också en upplevelse i sig. Att komma in i kyrkan är liksom ”grand finale”, men innan dess kan man gå runt byggnaderna, gå i turistshoppen, det fanns till och med en postservice där man kunde skicka vykort med påvens bild så att ens anhöriga visste att man hade varit i staten Vatikanen. Förutom att Vatikanen har egna frimärken, har den egna euron, egen flagga och allt annat en nation behöver. Allt detta kan man få uppleva på Petersplatsen, eller på italienska Piazza di San Pietro. Sedan fortsätter den ståtliga ”staten” med en storslagen trädgård, allt i katolsk anda såklart. Det är inte alls konstigt att man besöker Vatikanen när väl är i Rom, efter allt så kallas staden för ”the Vatican City” av en anledning. Vatikanen är den minsta staten i världen med en monarki där påven härskar. Hela staten andas kultur, arkitektur och framför allt en sorts bevarande av en försvunnen tid som går ända tillbaka till Romarriket. Men intressant för mig var att se den stora kyrkan, St Peterskyrkan och själva Vatikanpalatset, allt beläget runt Piazza di San Pietro. Kyrkan är byggd som en hyllning till biskopen St Peter och är byggd på en hednisk begravningsplats där även det sägs själva avlidne St Peter ligger begravd.

Vad jag förstod i Rom att även om Vatikanen är en egen stat så är det mest byråkrati. Det är endast ett sätt för Vatikanen ha mer kontroll över den katolska kyrkan utan den italienska regeringens inblandning. Vatikanen förutom dess regering, ur den katolska synpunkten har helt en egen organisation och kultur. 

Bild

 Som alla andra kulturer, är det mest spännande att se någon som praktiserar kulturen. Det var något nytt för mig att se alla de olika nunnorna, prästerna och munkarna som sprang runt där. Alla såg så söta ut, jag ville gärna stanna för en cappuccino och croissant och låta dem berätta om livets gåtor för mig.

För mig är det fascinerade att få ta del av en kulturmiljö genom att bara betrakta. Om man bortser från den religiösa anknytningen till platsen, även om den är viktigast, så har det lagts oerhört mycket arbete för att bevara det som finns idag. Vilket är en viktig del av att det kulturarv och den kulturmiljön ska finnas tillgänglig för kommande generationer. 

Alla som tycker om att arkitektur och kultur är spännande får en upplevelse av att besöka ett storslaget Rom.

 Bild

Annonser

3 thoughts on “Kulturarv och kommunikation: Möte med Vatikanen

  1. Vatikanen verkar enligt din målande beskrivning vara ett levande kulturarv där man kan kombinera det gamla med det nya utan att vare sig förvandla platsen till ett museum eller att ta bort dess själ. Platsen verkar också förmedla en känsla av något genuint och äkta trots turistshoppar och många turister. Det kanske kan ha att göra med platsens religiösa innebörd?

    • Självfallet bidrar den religiösa innebörden mycket till kulturmiljön och därför jämför jag det även med Mecka. Själv ville jag besöka platsen för dess historiska och estetiska värde.

  2. Låter som ett underbart ställe att besöka! Vatikanen är definitivt ett av mina ”måsten” när det gäller framtida resemål just p.g.a. att det känns som att allting inom staten bidrar till en gigantisk kultur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s